Om vikten av ritualer

I dessa tider märks avsaknaden av kollektiva ritualer speciellt, när vi översköljs av katastrofer i våra flöden från ögonblicket vi vaknar tills vi (förhoppningsvis) somnar.

Många av oss märker att det tär på vår hälsa, men kanske inte har egna ritualer eller tillgång till hållna rum som kan hjälpa oss att hålla och röra på smärtan.

Jag lyssnade på en podcast med Zach Bush häromdagen, där han bland annat nämnde att han tror att en av anledningarna till att vi mår så dåligt idag, är att vi inte längre har tillgång till samma "stamtekniker" längre för att hantera livets upp- och nedgångar.

Med det syftade han till att vi brukade ha en stam omkring oss som använde sig av vissa ritualer för att markera livets övergångar och hålla dagliga utmaningar tillsammans.

• Vi dansade och sjöng runt elden tillsammans för att fira livets höjdpunkter.

  
  

• De gamla berättade historier och sagor för att ge symbolisk mening och tröst till oss när vi var på väg att tappa hoppet.

  
  

• Vi sörjde tillsammans i djup ceremoni när ett liv tog slut eller förändrades.

  
  

• Vi trummande, stampade och skrek tillsammans för att förvandla ilska och frustration till kraft och energi.

  
  

Förutom att dessa gemensamma ritualer gav oss tillhörighet och mening, var de också en kontinuerlig källa för bearbetning och integrering av överväldigande känslor, som vi annars hade varit tvungna att bära själva.

Och det är just det vi gör idag: vi bär allt det tunga själva och har glömt bort dessa ritualer som brukade vara lika självklara för oss människor som att äta och sova.

Våra liv må se otroligt annorlunda ut idag, men vår kropp med sitt finkänsliga nervsystem, fungerar likadant.

Vi är inte bygda för att bära allt tungt själva, inte vår egen smärta, och definitivt inte all världens smärta.

Vårat nervsystem klarar inte av det ständiga inflödet av information, speciellt inte den som skildrar mänskligt lidande med brutalt grafiska detaljer, utan tillgång till sätt att bearbeta och integrera det vi tar in.

Utan ritualer som kan ge ett uttryck eller utlopp för energin vi håller.

Utan platser där vi kan bära det tillsammans.

Så låt oss komma ihåg och väcka till liv de uråldriga tekniker igen som funnits där längre i vår historia, än inte.

 *

Lite längre ner ger jag några förslag på ritualer som du kan skapa för dig själv, för att lättare kunna hålla och röra på känslor och energier.

Jag vill också bjuda in dig till ett rum där vi skapar några kortare ritualer tillsammans, en resa från döden till livet som sker nu på lördag utanför Malmö.

Min fantastiska vän Annika släpper nämligen mer av sin vackra musik och firar detta med en ceremoniell releasekonsert, i hoppets anda.

Det blir hjärtöppnande delning, läkande musik med fantastiska musiker och även några somatiska övningar och ritualer som jag bidrar med.

Varmt välkommen att landa i kropp och hjärta tillsammans med oss den 31 Maj i Sunnanå på "Hope - en ceremoniell releasekonsert - från döden till livet"

Varma hälsningar,

Ida

Några förslag på egna ritualer:

• Förankra dig i nuet med hjälp av kroppskänning, dina sinnen, grundning eller rörelse (du finner några resurser för detta tex på min podcast Somatic Relating)

  
  

  Säg till dig själv: "Jag är här".

  
  
  
  

• Håll dina händer framför ditt hjärta som en förlängning av ditt hjärta, andas dit, gnugga händerna mot varandra och väck en kärleksfull närvaro i dina handflator, som du sedan ger till din kropp genom beröring, hållande och massage.

  
  

  Säg till dig själv: "Min kropp är mitt hem".

  
  
  
  

• Skapa ett rum för sorg regelbundet: tänd ett ljus för dem / det du sörjer, tillåt dig att ge uttryck till sorgen en stund genom gråt, rörelse, sång, ljudande.

  
  

  Säg till dig själv: "Min sorg är vår sorg och vår sorg är min sorg".

  
  
  
  

• Låt kroppen ge uttryck till känslor en stund varje dag: börja med att landa i kroppen genom att tex skaka, dansa, rulla runt på golvet, stretcha och låt sedan kroppen röra sig fritt genom att bara följa de impulser som kommer inifrån.

  
  

  Säg till dig själv: "Jag är fri att röra mig och rörelse är liv".

  
  
  
  

• Skapa en allians med en eller flera vänner: träffas regelbundet eller hörs via telefon / röstmeddelande där ni håller varandra i närvaro och får uttrycka det ni bär på i stunden.

  
  

  Säg till dig själv: "Jag är inte ensam".

  
  
  
  

• Gå ut och ta kontakt med jorden, stå eller gå barfota, luta dig mot ett träd eller vila på en gräsmatta. Ge din vikt och det du bär på till jorden att hålla tillsammans med dig.

  
  

  Säg till dig själv: "Jorden håller mig i allt".

  
  

Jag hoppas dessa kan inspirera dig att skapa egna ritualer för dig själv och bidra till lite lättnad i det du håller just nu.